Jag har inte helt glömt Madeleine

Jag kanske borde ta och kanske skicka blommor, en tjusig bukett av något slag, till min högt uppskattade arbetskamrat Madeleine som varit hemma i någon jobbig sjukdom en längre tid vid det här laget. Det är liksom på tiden att jag gör något sådant. Jag har varit synnerligen dålig för att inte säga usel på att höra av mig här och det är liksom inte alls för lite begärt att jag bättrar mig ordentligt på den fronten. För att vara så disträ om inte nonchalant som jag har varit är faktiskt inte alls okej. Jag själv skulle förmodligen ha känt mig bortglömd och så om det var jag som låg hemma i någon jobbig sjukdom, det tror jag definitivt. För att känna sig bortglömd och kanske till och med undanskaffad är ingen trevlig upplevelse misstänker jag. Det vill nog ingen drabbas av bara så där helt utan vidare, det kan jag inte tänka mig.